Lycka....

Jag undrar just. Kan man bestämma sej för att vara lycklig. Och vad är lycka.
Det är en tanke som snurrat ett par varv men jag får den omöjligt till att stanna så jag kan sätta fingret på den och det retar mej.
Den snurrar runt och retar mej så jag håller på att blli smått galen.

Lycklig :)

Jag är ju hur glad och lycklig som helst,(tror jag) mitt liv är berikat med underbara människor jag har världens ljuvligaste dotter, jag har ett vackert hem, mat på bordet. Jag har en helt hysterisk låg humor som faktiskt ganska ofta får mej att skratta högt och inte allt för sällan faktiskt åt mej själv. Jag är lite fullifan och en påhittig liten skit. Jag gillar utmaningar och utmanar mej själv dagligen. Ja så på det hela taget så borde jag väl sättas in i facket lycklig.
Men vem ska jag be sätta in mej i det facket och passar jag in där vem är det som sätter in en i ett fack? Är det en själv som får den stora äran att göra det eller vem är det?
Man hör ofta människor säga om andra....Han där, han är skit rik, eller hon där, hon går på socialen och får bidrag. Hon har fem barn och hon där borta är ofrivilligt barnlös. I bland hör man även, den han där borta de är en olycklig sate de....
Men varför hör man aldrig när man pratar med andra människor någon gång att dom säger. Kolla in henne där borta hon är lycklig hon. Varför hör man aldrig det?
Skulle de vara någon som sa det när jag gick förbi. Kolla där kommer lyckliga Leonora eller skulle de kanske säga där kommer det olycklig flatskrället. Hihi ja inte vet jag men det tål och tänkas på minsann.
Och framför allt ska jag nog tänka lite mer så. Varför inte erkänna lika väl att man är lycklig som att erkänna när man är olycklig. Jag är inte lycklig men jag är heller inte så olycklig som jag var för ett åre sen.
Jag är varken lycklig eller olycklig.
Vad är jag då?

Myset älskar Sigge :)

Olycklig eller ej så har myset fått en ny jacka av en av sina bästisar och som om det inte skulle vara nog så kom mormor hem med en ny fin hem stickad mössa som hon fått av en jobbarkompis.
Som om myset inte var söt innan liksom, när hon har sin mössa på sej kan man inte ta ögonen från henne den lilla sötnosen.
Med tanke på att myset blev så vansinnigt söt i mössan så ska jag fråga om de möjligtvis finns en chans att hon skulle kunna sticka en likadan till mamman, blir jag bara hälften så söt så ska det framöver inte bli så stora problem med vare sej det ena eller de andra :)

Jockarp.