café....

På språng ;)

Säga vad man vill om de religiösa påhittet.
Historian om lille Jesus, Moses i vassen och hans tiobud, Sinai berget, ängeln Gabriel och hela gänget, ja det är ju en story för sej. Och man gör ju som man vill om man väljer att tro på det eller inte.
Men en sak som är säker det är att svenska kyrkan verkligen har lyckats med det sociala påhittet Babycafé.
Ja jag får väl krypa till korset och säga att där har de lyckats med att få folk att känna sej välkomna, de spelar ingen roll om man är tjock, smal, svart, vit, hetero eller homo. alla är välkomna precis som man är och det är precis så det ska vara.
Jag har ju skrivit innan att jag var lite motsträvig till detta och att hade jag och min ex fru varit den familjen som det var menat att vi skulle varit jag då hade jag förmodligen aldrig satt min fot i detta forum. Jag hade dömt ut och ratat hela upplägget.
Jag är idag glad över att jag blev medbjuden av en fin och genomsnäll människa, en som öppnade upp mitt sinne lite, att jag inte var så förbannat inskränkt, att jag helt enkelt gav det en chans.
Ja nu har jag utvecklats lite, innan har jag hållt till inne i city, men nu har vi vidga vyerna och tagit oss ut ända till Mjällbysförsamling. Ombyte förnöjer ju sägs det så det gäller väl även detta då. Återigen var jag positivt överaskad hur trevligt det faktiskt är.
Mollie tycker att det är jätteskoj, rutschkanan är nu en favorit.
Det finns så mycket att göra med dom små liven, de är ju allt från babyrytmik, babysim till just de här med caféandet så ja jag har nog inte tid att börja jobbar.

En annan sak som slog mej när jag körde hem från Cafét, de var det här med givmildheten som finns bland föräldrar, det verka som om det händer något med människor när man blir förälder.
Jag tänker nu närmast på att man gärna delar med sej av vad man har och man ser det som självklart. Jag fick en hel kasse med fina saker av en annan mamma jag träffade där på cafét och varför det? av vilken anledning skulle hon ge mej kläder som hennes egna barn vuxit ur? Ja de undrar jag med, men människor gör vänliga saker det är bara det att man inte är van vid det och det är det som gör det så underbart att vara mamma och träffa andra mammor.
Andra människor man aldrig sett, träffat eller känt, men som man känner en gemenskap och en samhörighet med.
Man pratar samma språk, man tar och man ger.
Fan hela världen skulle befolkats av mammor, vilken plats det skulle varit och levt på då.

Alltså ännu en fin dag för töserna Vilhelmsson som avslutades med mys och kel i badet.

Jockarp.