söndag 30 oktober 2011

Lördagsbaluns....

En liten hand att hålla i :)


Människor jag pratar med, ett år efter de ofattbara inträffade, människor som såg oss, såg vår kamp om att en dag lyckas bli föräldrar.
Människor som hörde den glädjande nyheten av min ex fru när hon sa att vi äntligen lyckats bli gravida.
Människor som såg vår lycka.

Samma människor finns kvar i mitt liv, samma människor får ta del av de underbara resultatet av vår kärlek, av vår kamp och av vår lycka, samma människor får möta min solstråle Mollie.
Samma människor säger till mej ett år efter att de ofattbara hände, att en människa lämnat sitt barn.
Att allt som hänt är galet.
Samma människor säger till mej att det vänder sej i magen på dom när dom hör historien om att jag riskerar att bli straffad. Jag som tar ansvar för både mitt eget men kanske framför allt tar jag ansvar för min ex fru handlande.
Samma människor säger att är det någon som skulle straffas så är det hon. Och hon skulle straffas hårt.
Samma människor säger att dom mår dåligt av att höra att hon vill ha pengar av mej.
Samma människor plågas av att dom trodde dom kände henne.
Och samma människor fick bittert erfara att dom inte gjorde det, ingen kände min ex fru.
Hon var en ulv i fårakläder. men tids nog får den ulven nog sitt straff.

Jag själv kan inget annat än att hålla med.
Jag kan inte på något annat sätt se på de hela än att den människa jag ska sitta mitt emot på tisdag enbart är skalet av min livskärlek.
De är skalet av den kvinnan  jag älskade, som jag gifte mej med och det är skalet av den kvinna jag valde att bilda familj med.
Inget av det kärleksfulla varma underbara innehållet som jag älskade så högt finns kvar, det är bara ett skal.
Ett tomt, innehållslöst, isande kallt oempatikt skal.

Mysets första halloweenpyssel. Moster och kusinerna var behjälpliga ;)


När jag efter en trevlig och lycka fest med vänner konstaterade att antingen hade inbjudan försvunnit med posten eller valde helt enkelt vissa människor att inte närvara på tillställningen och kanske just då på grund av att en lite flata med sin bedårande lilla dotter tänkte medverka på festligheterna.
Jag kan inget annat än att le lite förnöjt, när jag ser vilka fegisar jag haft i mitt liv, som nu inte längre ens vågar komma på en stor bjudning med ett fyrtiotal gäster.
Hihi ja återigen måste jag ställa frågan till mej själv, kan ljuset möjligen gått upp för dom att äggen lagts i fel korg.
Kan syndaren sent om sides vaknat?

Ja vi hade som sagt var en synnerligen trevlig lördagskväll, myset sov sött i sin vagn största delen av kvällen och jag hade intressanta samtal.
Samtal med människor som gjort nya spännande val i livet, som lämnar sin trygghet för att kasta sej in i nåt nytt. Men för den delen ändå tar ansvar för det, att ha en plan en genomtänkt sådan.
Ja jag bli imponerad och inspirerad av såna människor.
De var även fler som frågad mej om det var okej för mej att dom medverkade på tisdagens tillställning. Svaret blev att det var okej, faktum är att dom är mer än välkomna, brottsligt eller ej så står jag som sagt var för vad jag gjort.
Och de är ju mer än man kan säga om den som ska sitta på andra sidan bordet.

Myset vaknade och några andra mammor hörde henne där i vagnen, dom tog upp henne och kallade på mej, de är skönt och tryggt att umgås med människor som har egna barn som vet vad som behöver göras. Vi hängde lite till sen tackade vi för oss och begav oss hem igen.
Vi lekte lite ge och ta lek i sängen, de var tack, tack, här får du nappen, sen var det tack, tack här får du, den mycket stimulerade och utvecklande lek höll på i tio minuter sen kroknade återigen min lilla raring.

Kan själv :)
Ja nu är gröten intagen och klockan omställd, en överhängande risk finns att det blir en tur upp till ryssbergsstugan idag :) Härliga söndag.


Jockarp.

1 kommentar:

  1. Du har verkligen skrivartalang Leonora! Fantastiskt välskrivet om din och Mollies vardag.Jag önskar dig all framgång på tisdag vid rättegången.

    Ann

    SvaraRadera