The real L word...

Månne de bli en bibliotekarie tro...:)

Jag har märkt att mina blogginlägg tenderar bli något mer aggressiva, jag känner det själv ibland när jag skriver ner mina tankar som flyger förbi i mitt huvud.
Jag kan ibland känna en smak av bitterhet och den vill jag inte beblanda mej med, jag vill inte ha herr bitter i mitt liv.
Nej det är fröken sötma jag letar efter, hon finns där med, hela tiden, men trotts det så är han där herr bitter, som en pina i ändan på mej.
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att det måste vara så, det är en del i processen en del av läkningen. Det skulle ju möjligtvis kunna vara pms med :-) Jag har numera begåvats med en grym självinsikt som synes, vilket jag är glad över.
Men jag tror även det att bitterheten och en del av den faktiska ilska som jag ibland kan känna bottnar i att jag nu igenom mitt nya projekt, bokskrivning nu river upp vissa saker som jag varit klar med, som jag trodde jag var klar med. Saker som tydligen inte varit färdig bearbetade.
En sak som funnits med hela detta upp och ner vända året det är frågorna. Dessa frågor som inte finns något rimligt svar på.
Det känns som om jag ställer frågorna, varför ville hon sätta ett nytt liv till världen, varför ville hon gifta sej och byta ut sitt efternamn. De känns som jag har skrivit dessa frågorna i sanden ett antal gånger och varje gång har det kommit en våg och suddat ut frågorna innan svaren kommit.
Finns det inget svar?
Vet lille Per svaren?
Vet ens ex frun svaret på min helt i mitt tycke befogade frågor?

Det fanns en serie som gick på svensk TV för några år sedan som heter L Word den utspelar sej klart i USA och handlar om ett gäng tjejer och de flesta är flator, man får följa deras liv.
Två kvinnor vid namn Bette Porter och Tina Kennaard Skulle lika väl kunnat heta Leonora vilhelmsson med ex fru. Man får i första säsongen följa dessa två kvinnor fram till ett pluss på graviditetsstickan, deras längtan efter ett barn, deras jakt på en lycklig liten familj.
Jag tog fram dvd boxen en dag, men jag ställde tillbaka den i hyllan igen, jag kände att det smärtade för mycket att det var så slående likt min egen historia.
Tankarna kom tillbaka när vi satt uppkrupna i soffan hennes hand i min.
Jag och min ex fru vi förbannade Bette som efter att Tina lyckats bli gravid lämna henne för en annan kvinna, vi satt i soffan och förbannade dessa jävla amerikanska flator. Jag och min ex fru satt i den soffa.
Hon förbannade Bette Porter.
Men idag är hon själv den svenska versionen av Bette. Man ska inte förbanna det gåa i grått. Eller för den delen ska man vara väldigt försiktig med sten när man själv tänker sätta sej i ett hus av glas. Hon min ex fru hon sitter just nu i det där huset.
Jag undrar just hur det känns.

Olyckliga stackare de där bägge ;)

Ska jag förbanna den svenska versionen av Bette?

Jockarp.