Skrattgranar :)

Jockarp är vackert när som helst på året :)

Varför går tankarna.
-Eh jag gör det sen.
Hade jag gjort de när jag skullat, ja hade jag ställt in trädgådsmöblerna så hade jag sluppit att skotta fram dom under de 30 centimetrarna snö som fallit de senaste dagarna. (Mer är på väg hörde jag.)
Hela altanen skottades sen i ren ilska över raderna.
-Eh jag gör det sen.

När jag gick där med min snöskyffel så funderade jag över om det inte vore ett toppenläge att starta upp badtunnan.
Fatta vad skönt de hade varit att hoppa ner i en balja på 40 grader när det står -13 på termometern.
Nu saknades tid under gårdagen för de ingreppet, men tanken har nu väckts så snart står baljan kanske och puttra och den härliga doften av vedeldning gör sej än mer känd.

Myset upp till mormor och morfar och hopp i badet, jag tog en välbehövlig vända i löparskorna, ett utbrott av lilla fröken på en kvart var mer än jag mäktade med en ledig lördag.
Anledningen till utbrottet. Ja det var fel strumpor som skulle sättas på de små fötterna, det är inte lätta att leva med såna våldsamma problem.

Joggingturen var ännu värre än sist, nu hade kommunen snålat in på snöröjningen på vissa gång och cykelbanor.
Där det inte hade snålats på snöröjningen hade det istället snålats på grusningen.
Många bäckar små verkar vara mottot. Nu väntar man bara på att de ska stå i tidningen.
"Spräckt budget för snöröjning i kommunen."
De kommer nämligen alltid, vare sej det är snö eller ej.
Jag längtar till skogen åter är löpbar, nu är den det inte, jag vågar inte riskera att snubbla på nån liten förrädisk gren som göms under det vita täcket, så landsvägen får det allt bli.
Jag sprang förbi en bekant och han informerade mej om att temperaturen under morgontimmarna hade varit nere på -18 över vesan.
Väldigt glad att jag inte var ute just då.

Julstugeförberedelser följde sen ett par timmar.
Jag höll på att skratta ihjäl mej när jag såg julgranarna som var på plats.
Jag brukar lyckas med att såga ner den fulaste granen på hela ryssberget, men nu ser jag mej slagen med hästlängder. Hihi Herregud säger jag bara. Och mer om det säger jag inte.
Annars tror jag vi har det mesta under kontroll inför högtidsdagen i Jockarp.
Till och med vädret verkar bli perfekt.

Mmm ;)

Vi blev bjudna på middag och det tackar man ju aldrig nej till. Mys i soffan med kaffe och vi tittade på TV, inte ofta de sker, handboll i stället för barnkanalen, nästan läge att kryssa lite i taket på det :)
Kusinerna bjöd myset på chips och lördagsgodis, chipsen var mest spännande och det slank ner ett och annat i magen på henne.
Vi tog pulkan hem i åtta minus vi gick under den vackra stjärnklar himlen.
Vad jag önskade just den stunden var att det fanns en vuxen människa vid min sida som jag kunnat hålla i handen, titta mot himlen, andas in den kyliga luften och känna hjärtat slå några extra slag av den totala lyckan.
Hm, i stället fick jag se till så inte myset somnade på pulkan innan vi var hemma, jag sjöng och pratade med henne.
Men ja, drömmarna finns kvar.

Sätt lite fart, typ...

Nu julstuga....

Jockarp.