Slaktbänken...

Vill du har rostadmacka mamma?

Slaktat och styckat.
Japp det var det som skedde med boken under gårdagen.
Två kapitel läggs till handlingarna just nu.
Min barndom passar inte in, min barndom är inte intressant och nej kanske den inte är det, inte just här och just nu, i denna boken.
Men de sved ändå till lite, det var så många minnen som väcktes när jag skrev dom kapitlena, ju mer jag skrev ju fler minnen poppade upp i huvudet på mej. Ljusa fina minnen, det var lätt att skriva.

Dom första meningarna, dom första raderna är jätteviktiga i en bok.
Dom ska träffa läsaren med full kraft, knock out direkt liksom.
Jag kan knocka mina läsare jag vet det.
Men jag måste släppa lite och låta de förändras, lita på att någon annan vet vad som kan bli bättre. Det kan ibland räcka med att korta ner meningarna ett kommatecken, en punkt eller med att ta bort ett ord.
Det måste vara tempo i läsningen, inte nödvändigtvis i hundra knyck hela tiden men det måste vara högt tempo som sen lugnas ner något för att vidare ökas upp igen. Spännande.

Många kapitel var dock så bra så dom ska börja sättas nu, alltså in med dom på blad som sen ska bli själva boken, att man kan läsa den i bokformat.
Detta är glädjande med tanke på att min mentor berättade att vissa författare får skriva om sina böcker sju åtta gånger innan sättning kan påbörjas. Bra där Leonora :)
Jag frågade lite försiktigt hur många timmar det kan tänkas ta för min bok att födas.
Svaret blev cirka 100 timmar med mentorn och åtskilliga timmar hemma på kammaren.
100 timmar i mitt huvud låter inte mycket.
Jag ser denna bok framför mej, att jag håller den i min hand för första gången och det är ingen omöjlighet att jag kan göra det redan innan sommaren.
Detta är stort, riktigt stort för den obildade flatan med en tvåa i Svenska :)

Kaffe på maten :)

Min lilla tös hade undertiden en fin stund med mormor, dom hade hängt med hundarna i skogen bland löv och rinnande bäckar.
När jag var hemma igen så var vi så nära som de möjligen gick, vi hade saknat varanndra, de var helt klart en ömsesidig känsla.
En liten sväng upp till kusinerna för lite bus, sen blev det hem och i badkaret. Lilla fröken var minsann allt annat än ren.

Godnattsaga för myset i form av, Bing, lilla röda traktorn och boken om brandbilen. Hon somnade tryggt intill mej, njutningsskalan toppades.
Jag öppnade sen ett mail som skickats från en lokaltidning där de ställdes en massa frågor till en artikel som kallas för profilen.
Här ska jag då medverka efter en förfrågan om jag var intresserad, såklart jag var. Nyfikenheten går inte av för hackor.
Frågorna då.
Jo en del var enkla andra var svårar. En svår var, tror du på Gud?
En lätt var, vilken är din favoritfärg?
Ja det var ett stort spann på frågorna, roligt och det gav faktiskt lite eftertanke, saker att fundera på, frågor man aldrig ställer sej själv, klurit och kuligt.

Ju fler bestick desto kladdigare :)

Jockarp.