Från en brassestol....

Blundar, lyssnar, känner, doftar och smakar.
Att befinna sej just där.
Mina ögon var slutna och jag tog in. Dofter av nyklipptgräs, gödsel från åkrarna, fuktig jord, sköljmedel från min tröja.

Ljuden jag hörde var fågelsång, en mästerlig konsert där alla instrument fanns med och alla toner spelades, en bildörr slogs igen, vinden susade i mina öron och jag hörde min mage kurra.

Smaken av kaffe kittlade min mun, mina läppar fuktades lätt av tungan, jag log. Jag kände en hundtass mot min ostrumpade fot, gräset mot min nakna fotsula.

Mina ögon öppnades och jag såg en fjäril flyga förbi, jag såg grönskande fält, fåglar, en fluga på ett grässtrå, en gul buske, grindstolpe och en grind, handtaget där en mängd olika händer tagit.
Ett moln på den annars blå himlen, vad föreställde det, fantasin drog iväg med mej för en kort stund. Jag kom tillbaka till ett grönt träd med vassa blad. Vinden flyttade några hårstrån från mitt huvud så det retades på min kind, jag la håret tillrätta bakom örat, jag log.

En gråsparv sandbadade i resterna från en mullvardshög mina ögon följde nyfiket med i rörelserna. Jag kisade för solens starka strålar som värmde upp min kind, vinden var inte varm, inte kall, den var sådär perfekt vårig. Leende igen, såg på mina fult målade naglar. Just nu, just nu.

Hörde min dotter ropa mamma. Det var jag.
Hann tänka att hon vill mej något, undrar vad? jag svarade henne och hon sa. Jaså sitter du där jag ville bara veta var du var.
Okej sa jag, blundade drog in ett stort djupt andetag, tänkte på de, kände det fyllde mina lungor, jag levde och jag log.
Vände ansiktet mot solen och ett ord som stavas tacksamhet passerade förbi mina blundnade ögon.

Jockarp.