Det bästa som hänt……

Det finns inga genvägar mot maran.

Efter tre timmars sömn efter nattskiftet hoppade jag upp ur sängen. Ett par koppar kaffe sen ut på berget. Jag var trög i kroppen och en tanke om en jobbig runda flög förbi. Jag lät den flyga förbi jag ville inte fånga den och brottas med den.

Ett par kilometer var tröga sen gick det förvånansvärt bra. Efter 3 mil och ca 750 höjdmeter var jag åter hemma. Och jag kände mej fortfarande fräsch. Det gjorde jag ändan tills jag stod i duschen och saltet lämnade min kropp. På vägen av kroppen passerade det mina bröst och min mage. Det sved som eld. Jag hade fått skav. Rejäla svidande skav. Aj…

Efter svidet satte jag mej i soffan i morgonrocken och bara satt. Jag var nöjd och jag kände en behaglig känsla i hela kroppen. Det är en månad kvar till Boston maraton och jag känner mej faktiskt ganska redo. Några fler långpass hade kanske inte skadat men ja nu är det som det är med det.

Jag hämtade upp myset från skolan och vi begav oss till Ica för veckohandling. För dagen tog vi en vagn, dåligt val. Vi gick banans och shoppingturen slutade efter en lusentapp. 

Hem och mat lagade. Pasta pesto jo jag tackar jag. 

Jag hade bestämt träff med min tjej men innan dess hade jag ett par uppdrag att slutföra. Det styrdes upp och åter var jag i hennes gosiga och trygga famn. Vi gick en promenad med Kennet. Ja uppskattar våra promenader och springturer som vi har tillsammans. Eller ja jag uppskattar tusan ta mej allt med henne. Hon är bland det bästa som hänt mej. Att det skulle ta 46 år kan jag blir lite smått tjurig över ibland men jag ska försöka släppa det ;) 

Jag fick med mej en bild hem på min kommande tatuering. Att hon målat den till mej gör det hela än mer speciellt. Jag är väldigt tacksam och nöjd över resultatet. Hon är grym.

Jockarp.