När man är på utbildning och tänker sej kunna dra av lite löpmil i ett gym och man då bara ta med sej kortärmat och korta brallor, när man då möts av informationen om att gymmet är stängt på grund av renovering. Tja den infon föll inte i god jord. Jag blev typ tokig av bara tanken av att inte kunna träna. Men när jag tjurat klart kom jag till en lösning. Simma. Jag avskyr att simma men jag hade badkläder med mej och det fanns en pool. Jag simmade en stund men chill i bastun kändes mer lockande. Så där satte jag mej och svettades som efter ett marathon. Jag avslutade sen min aktivitetsstund med en promenad och halkande på en isfläck. Aj.
Utbildningsdagar betyder även mängder med mat. Det är groteska mängder, ofta och det är helt sjukligt gott. Mollie har ju bestämt en sockerfri månad och Nix pix det har jag inte klarar att hålla. Jag har fuskat varje dag. Och för att skoja till det lite extra har jag tagit bilder på godsakerna och skickat till min dotter där hon kunnat säga om det är okej eller inte för mej att inta det. Det har blivit nej varje gång utom en gång då jag gömde en kaka under en melonbit. Den såg hon inte så där fick jag grönt ljus ;)
Ja jag är skyldig på alla plan gällande att äta socker men jag har en 72 timmars fasta inplanerad som närmar sej med stormsteg. Så lite ja, lite syndande förre biktning gör väl inte så mycket. Så tänker jag i alla fall.
Och så saknaden ja. Den där fruktansvärda, svidande, jävliga saknaden efter någon. Tack för FaceTime. Kvällsamtalen med min tjej har blivit långa men ibland känns saknade mer brutal när vi lagt på än innan samtalet startade. Jag vet att vi snart ses igen men allt är så nytt och jag vill vara med henne, vara nära. Helst hela tiden. Jag är vuxen och vaccinerad så jag vet ju på det där vuxna sättet att det är såhär förutsättningarna är just nu.
Men fan ibland blir irriterad. Det finns så många människor i vår värld som lever tillsammans och inte verkar har vett att uppskatta dom där till synes självklara sakerna. Dom där som att borsta tänderna ihop, gå och lägga sej tillsammans, vakna och mötas av en annan människas först kontakt med en ny dag. Trötta ögon, leende. En smekande hand och ett litet viskande godmorgon. Jag vill ha det där med henne. Varje dag. Är det att önska sej för mycket?
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar