Hem och väcka barnet, frukost och sen lift till skolan.
Jag skulle in i ett möte klockan nio så där blev jag sen sittandes ett tag. Jag blev sjukt trött, en trötthet jag inte kände igen. Men jag kämpade på.
När Mötet var slut tog jag på mej springskorna igen och begav mej upp på berget. Jag andades vår Och jag blev pigg av det. En mil tippade jag in på springkontot. Det var bra.
Jag mådde väldigt bra när jag kom hem. Av med kläderna och in i duschen sen väntade det kneg i åtta timmar. Herregud vad jag jobbar. Och ja så ser det ut till vecka 18 sen lättar det en aning som väl är.
Mollie fick tillbaka sitt NO-prov hon fick betyg B på det. Jag funderade över det där, på min tid fick man liksom poäng och det fanns en maxpoäng. Nu betygssätts det. Jag fattar inte.
Eftersom Mollie och jag inte går på utvecklingssamtalen i skolan så kommer jag att får vara nyfiken ett tag till gällande själva betygsättningen på proven.
Jag tänkte på vilken tur jag har som har en unge som sköter sej i skolan, shit vilken tur jag haft. Men jag funderade också på den tunga ryggsäck jag burit i många år. Att jag faktiskt förtjänar lite enkelhet. Nu har jag en väska som jag bär lätt.
Jag har en fantastiskt liten familj och nu har jag även hittat en toppen tjej som även hon underlättar vikten på min rygg.
Hur var det nu? Njut av livet Leonora ;)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar