Kursare……

Halv sex stod jag nertryckt i mina gympadojor och redo för Ryssberget. Jag var pigg om än lite stram i vänster baksida lår efter långpannan dagen innan.

Morgonen bjöd på mer snö men en helt makalöst vacker soluppgång. Alltså detta privilegiet man har alltså, sån lyx. 

Mollie sov i min säng och Kennet vimsade runt när jag frågade honom om vi skulle väcka Mollie. Han sprang mot hennes rum, fel sa jag och flinade, på väg till mitt rum passerade vi trappan upp. Där for han upp. Ja där har hon inte bott på ett halvår. Jag flinade lite till när han tvärvände i trappen. Han hittade henne slutligen och glädjen var stor.

Morgonbestyren fixades och hon fick lift till skolan med Mormor.

Själv skulle jag gå en utbildning via teams. Den pågick från 08:00-16:32 en lunchpaus på en timme vilket var bra så jag kunde styra upp lite andra grejer.

Mollie kom hem vid ett och hon skötte sej själv, klockan tre började hon dona med maten som vi skulle äta till middag. Hon är grym i köket. Allt var hackat och blandat, bara för mej att steka kycklingen sen stod tacosen på bordet.

Min darling har haft en känslomässigt tuff vecka på jobbet, hon slutade sent men jag kände ändå ett stort behov att får krama henne lite. Klockan sju lämnade jag därför min dotter i vårt hem och begav mej mot pussar och kramar. Det var viktigt.

Vi tog en promenad och enligt Kennet tillhör hela den delen av vår värld just nu honom. 

Jag var glad över att gåendes få se en ny del av vår värld. Vi gick, pratade, stannade delade en Centerrulle, kramades, höll i handen och kysstes under kvällshimlen. Alltså jag vet inte hur jag ska beskriva min lycka just nu. Jag är så sjukt glad över henne.

Lite efter nio vände jag hemåt, jag ringde myset för att uppdatera mej. Allt var bra och Mormor hade precis knackat på dörren. Så när jag kom hem satt dom två vid köksbordet och filosoferade. Jag har fina människor runtomkring mej. Väldigt fina. Inget snack om den saken.

Jockarp.