Änglagård……

Jo det där med att få vara vuxen, att släppa på rutiner och vardag. Det har varit en eländig tid ett tag och än är vi inte i mål med min dotters mående. I april bokade vi en weekend i Stockholm, och ja fram till avfärdsdagen var jag inte helt hundra på att vi skulle komma iväg. Men Mollie har haft stabila dagar och jag lämnade henne som vanligt i skolan på fredagsmorgonen. Därefter lämnade vi Sölvesborg för att ta oss till huvudstaden.

Jag hade tät kontakt med skolan och jag pratade med Mollie när hon slutat för dagen, och stolt det var jag. Hon hade varit kvar i plugget hela dagen.

Det där med vuxentid ja, vi strosade runt på gatorna när vi lämnat våra väskor. Genom gamla stan ner på söder. Där satte vi oss till bords på La perla. Att sitta där och få in den ena delikata måltiden efter den andra och endast ha ögonen på henne. Att få dela det med henne. Wow säger jag bara. Det var så himla skönt och jag var enormt lycklig över att vi fick till det, att vi kom iväg. Efter maten strosade vi vidare till en bar som heter Elefantpojken där hämtades det upp ett paket adresserat till min tjej från ingen mindre än Norpan Eriksson. I paketet låg det en skiva och en tröja från Hovet. Hej vad glad jag blev och vilken fin överraskning av min tjej. Vi strosade vidare långsamt genom stan.

Lördag morgon kickades igång med en springtur i vår vackra huvudstad och jag må säga att hon gör sej ännu vackrare när det är snålt med folk. Vi sprang en timme och sen väntade dusch och en lång härligt frukost.

En liten sväng på stan innan det var tid att styra galoscherna mot Oscars teatern. Musikalen Änglagård. Ja vi hade längtat. Tre timmar senare var vi fyllda av känslor och glädje efter denna fantastiska musikföreställningar. Galet bra. 

Vi strosade vidare mot gamla stan, en lyxig middag på Mårten Trotzig avslutade vår kväll, eller ja efter maten gick vi hemåt hand i hand till hotellet. Där var det hopp i säng. Godnatt.

Söndagen startade upp tidigt men utan springrunda. En ännu längre frukost sen checkade vi ut och gick ner på stan. Vi satt på café i ett underbart höstväder och bara njöt och kollade på människor som passerade oss. Så lugnt, så skönt, så behövligt.

Tåget tuffade söderut ut med två nöjda damer. Hemma i byn var vi inte förrän runt halv tio. Då fick jag en uppdatering av min dotter. Hennes helg hade innefattat tahibuffe, avtäckning av äppelkaka i Kivik, kalas hos en kompis, tipspromenad med morfar och fika i trädgården och plockning av pumpor. Hon var väldigt nöjd och det gladde mej. Hon sa dock att hon var orolig inför skoldagen. Gaaaaa ja och den där upprepning vill jag gärna avsluta. Vi pratade en stund om det och hon verkade lugn när vi kramades godnatt.

Vi kröp ner i sängen och jag försökte släppa tankarna på måndagen och i stället njuta av den officiellt första dagen som sambo med min Anna.

Jockarp.