Livräddning….

Mollie lämnades i skolan och jag åkte över berget till min vän, det är närmare en månad sen vi sågs, inte okej. Vi behöver varandra oftare i vårt liv. Vi tog en långpromenad med Kennet. När vi gick så fick jag ett samtal från skolan. Mollie skulle åka med sin klass på livräddning i badhuset, det hade blivit stopp i huvudet på henne. Vi bestämde att jag skulle komma och agera taxi för henne. Inga problem. Jag gör allt för att hon ska vara med på allt i skolan. 

Jag hade med mej en ostfralla och lite dricka till henne, det slank ner. Vi var tidigare än bussen med dom andra kidsen. Vi satt och pratade i bilen och det var mysigt, dock var jag inte helt hundra på att hon skulle ansluta till dom andra när dom kom med bussen.

Men jodå. Hon hoppade glatt ut ur bilen och sprang och mötte sina kompisar.

Hon kom ut glad i hågen en timme senare. Vi pratade om dom uppgifter dom gjort i bassängen. Vi hoppade över sist lektionen vilket jag inte var supernöjd över. Men det hade implementerats i min dotter redan på förmiddagen och då är det svårt att ändra det. Vi körde hem till byn.

En sväng med Kennet på berget innan det lagades en utsökt middag i form av korv och pasta. Uppladdning alltså ;)

Handboll för myset. Min kära sambo var hemma för att packa sin väska inför den stundande resan.

Vid nattning kramades jag min dotter en lång stund och jag sa att jag älskade henne och att hon gör mej stolt varje dag. Jag frågade henne också om hon tyckte det var jobbigt att jag skulle åka hemifrån. Nja svaret var tvetydigt. Hon har sällan brytt sej om det men nu är det helt andra tider.

Men hur som helst. Nu åker vi.

Jockarp.