Stränderna……

Vi var på ytterligare ett samtal på första linjen. Samtalet var bra och vi pratade om varför jag var tvungen att sitta på läktaren under tiden Mollie tränar. Varför hon behövde ha mej som snuttefilt. Samtalet var rakt, ärligt och lättsamt, det var fint med tanken på hur jobbigt det varit och hur tufft hon har det med vissa saker. Anledningen sa hon berodde på att hon mådde illa. Jag kontrade snabbt med att hennes tränare är medvetna om medicinen och dess biverkningar. Men ja hon var inte övertygad. Vi bestämde ändå att jag skulle lämna hallen 15 minuter nästa gång det var träning. Bra deal.

Helgen har bestått av god mat och närhet. Vi tog även första springrunda efter marathonet och kroppen kändes helt okej. Vi sprang in till stan för att köpa saffran. Och ja, det har bakats hej vilt i helgen. Jag älskar godsakerna och jag älskar  bagaren.

Att ta med sej sin dotter och tre terrier till stranden var magiskt. Dom flesta stränderna runt om i kommun är det inte lika vackert som det vi upplevde. Det är så sorgligt och så mycket som förstörs och dör på grund av människans våld. De läckande fartyget som står utanför Sölvesborg svärtar ner omgivningen. Fasansfullt att se. Men just den stranden vi gick på var det fortfarande väldigt vacker. Det kändes rent och det var glädje i luften. 

Mollie och jag var i Karlskrona hela söndagen det var två handbollsmatcher som skulle liras. Stryk i båda men dom spelade riktigt bra och min dotter strutade vilket gladde oss.

Nu väntar höstlov och jag tänker att jag ska göra det så bra som möjligt för min dotter. Jag väntar fortfarande på den där dippen som jag hoppas inte kommer.

Jockarp.