Ny ring |
Ja jag vet inte med det verkar komma ikapp mej nu. Det där med den ohälsosamma psykiska påfrestningen vi lever i. Jag är nåt så fruktansvärt trött just nu.
Jag har hämtat upp min dotter i förtid två gången denna vecka i skolan. Vi satte oss och pratade i soffan och jag kunde liksom inte stå emot. Jag somnade av hennes prat. Totalt nockad. Jag blev faktiskt rädd. Kroppen har känts trött, musklerna är slitna och jag smakat på kramp varje vecka. Jag vet inte vad som händer men oron växer. Jag behöver verkligen hålla mej stark, frisk och stabil.
Mollie har tränat handboll och jag var på föräldramöte på klubben. Hon är orolig när jag inte är med och när hon såg mej komma upp på läktaren log hon och vinkade. Hon slappnade av.
Min kära sambo har hämtat sin nya bil så jag har fått tillbaka min vilket känns bra. Lite mer frihet och flexibilitet. Klurigt med en tvåsitsig bil när man vissa veckor ha tre barn som kräver körning. Men vi har fixat det. Det är så vi jobbar.
Jag har fortsatt att röja runt huset men det har blivit små tag, jag orkar liksom inte. Jag har pillat lite i verkstan med det har också varit sparsamt. Mm jag är sliten.
Mollie har även tagit beslutet om att sluta spela piano. Hon var ledsen men jag stöttade henne. Vi måste fokusera på saker som inte pressar henne. Och hon har känt sej pressad med pianoläxan på sistone. Jag meddelade hennes pianolärare och han är helt fantastisk och förstående. Tacksam för det är jag.
Jag har även haft ett samtal med försäkringskassan vilket gjorde mej ännu mer utmattad. Under Mollies 13 åriga levnadstid så jag ca 5 vabbdagar innan detta hände. Nu ifrågasätts jag. Ja en en aning förbanna blir man ju när man i samma timme hör att Sverige ger miljardsummor i bistånd till tomtarna som håller på att skjuta sönder hela Israel. Hur fan går det ihop? Dom har krigat sen Jesus födelse och kommer förmodligen att hålla på till jorden går under. Låt dom hålla på och så kanske vi i Sverige kan fokusera på att hjälpa människor som lever fredligt och som har jobbat och betalt skatt i hela sitt liv. Ja ilsk som ett bi är bara förnamnet på mej just nu.
Mollies mående är det viktigaste av allt just nu och skulle det kräva att jag måste vara hemma utan ersättning så får det väl bli så. Men frågan är ju berättigad kan jag tycka. Vilka ska vi satsa på?
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar