Hon var låg, jag var orolig, väldigt orolig. Hon var seg att få in i bilen och hon var sammanbiten. Jag som jämt älskat måndagar avskyr dom som pesten just nu. Jag ser hur illa hon mår, hur ångesten river och sliter i hennes kropp. Nä det är fan inte rättvist.
Troligen hade hon fått smaka på känslan längre fram i livet men jag hade föredragit det. Hon är för ung för att plågas med detta. Men jag lämnade henne i alla fall, jag vågade knappt skicka iväg det där messet med frågan om hur hon har det. Men halv nio tog jag mod till mej. Svar kom att hon var okej. Va? Jag trodde knappt mina ögon. Men hon var okej och hon stannade i skolan hela dagen.
Förvisso var hon i grupprummen hela dagen med skit samma hon var okej det är det viktigaste i allt.
Jag mötte upp henne och hon vinkade glatt. Vi kramades och började gå mot bilen. Hon berättade om dagen. Hon berättade att hon fått A på engelskaprovet. Jag fattar inte hur hon gör. Hon kämpar med ångest hela dagen, varje lektion är ett krig för henne ändå lyckas hon på nåt märkligt vis få in i huvudet det som krävs för att fixa proven. Ja jag är imponerad det är jag.
Hon berättade att hon låg lite efter i matten så den var hon tvungen att hem och fixa. Okej är det svårt var min fråga, nja inte så farligt. Ok bra för matte är verkligen inte mitt parad ämne.
Vi käkade för det väntade handboll, när trissen kom hem var det ett kärt återseende, kidsen började småbusa direkt. Så härligt att se. Detta fortsatte sen för två av dom när dom var på handbollen. Under tiden dom var där passade vi på att veckohandla. Hallå så mysigt det är, det där med sambolivet, det där lilla i vardagen. Herregud, tänk att veckohandla med henne, Wow.
Vi styrde upp hygienen och matintag sen hängde vi allihop i soffan en liten stund innan det var time att gå till sängs. Sammanfattningsvis blev det slutligen en bra måndag.
Ja just det. Jag har ju fått en liten bandsåg också, det var ju extra kul.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar