Aj aj aj....

Tiden läker sår.
Hm jag tvivlade just på det för ett år sen.
Jag tvivlade ju på om jag skulle kunna leva så länge så mina djupa sår skulle hinna läkas, idag vet jag bättre.
Tiden har läkt.
Inte fullt ut men jag läker och just nu känns det som att jag besitter ett grymt bra läkekött, för det går snabbt, det går snabbare än jag nånsin vågat tro.
Jag är stark, jag är lycklig och mina sår är inte längre vidöppna, dom sluter sej mer och mer för varje dag.
Med denna nya styrka jag fick med den friande domen så kan jag bli farlig, jag känner mej just nu oförskämt stark.
De känns som om det kan vara dags att ta upp min kamp och min kontakt med fru justitieminister.
Det är nog dags för rond två, dong dong.
Nu kör vi.

Tick tack, tick tack

Jag har tänkt mej skicka henne en lite julhälsning från flatan hon drabbade samman med i somras, jag tror nämligen att hon saknat mej lite.
Jag pratade med tjejen i filmteamet och hon höll på att klippa materialet och att jag tydligen var grymt bra i den första ronden med fru Ask.
De känns hur bra som helst, de kan bli en spännande framtid detta.

Och igår fick jag minsann en hel del gjort, de var fint väder, varmt och skönt och vad passar väl då bättre än att tvätta bilarna, ja här togs den ena efter den andra och piffade upp, de var verkligen välbehövligt, det var riktigt roligt att se skiten försvinna och se vad de var för färger på bilarna, en var svart och en var brun :)

Och en var visst vit ;)

Myset var så duktig och sov när jag tvättade bilarna, nu snackar vi egen tid.....
Vidare ska jag försöka köra in lite ved på min nästa egen tid, så vi slipper frysa ihjäl här hemma i vinter.
De är ju inte utan att jag ser fram emot nästa år med glädje när lilla fröken Vilhelmsson kan köra med sin lilla skottkärran och hjälpa till med vedkörandet. Barnarbete när det är som bäst...

Jockarp.