De fyra F:en...

Vilhelmssonskorna vid slottet ;)

Japp nu är julmarknaderna i full gång, igår var vi på Kalmar slotts marknad. Mina stackars smaklökar fick sej nog en smärre chock för man får nämligen provsmaka på allt som säljs.
Jag blandade smaker som lax, korv, marsipan, sylt, kryddor med glögg, julmust, knäckebröd, ål och saltapinnar,hihi ja de var en salig blandning och gott var det med.
Efter slotts besöket körde vi över bron till Öland, ett litet besök på den fantastiska paradisverkstan kändes som ett måste när man var i krokarna.
Jag höll myset i ett stadigt grepp för jag hade inte lust att använda hela månadsbidraget jag får för att betala spillrorna efter nån dyr vas eller någon annan svindyr keramikpinal som dimper ner från hyllorna efter att myset varit framme och pillat med sina små nyfikna fingrar.
Vi vände bilen hemåt och myset somnade direkt, de stadiet höll i sej ända tills vi var hemma vid borgen igen så det var en färd hem med endast radion som sällskap.

Tankarna virvlade i huvudet på mej som vanligt när jag kör bil och något som intresserat mej väldigt nu på sista tiden det är det här med beteende, instinkter och drifter.
De sägs ju finnas fyra livsviktiga instinkter och drifter i en människa, de primärabehoven för överlevnad och det är Flykt, försvar, födointag och fortplantning dom fyra F:en.
Jag har ju de senaste året varit i helvete och vänt och där på min resa tur och retur har dom tre första F:en varit en stor del.
I början när min ex fru lämnat mej handlade det enbart om födointag, att jag skulle lyckas få i mej så mycket näring så både jag och det lilla barn jag bar på skulle överleva.

När jag kommit över den gränsen och de tedde sej normalt för mej att äta igen och när det gick på automatik igen ja då siktade jag in mej på flykt, jag ville fly den hemska verkligheten, jag försökte fly från mej själv och ändå stod jag kvar, jag var inte med på allt som hände, jag var i chock och det är inget konstigt i det när jag tänker på det.
Vidare har jag kommit till de andra F:et. Försvar, omedvetet eller medvetet det vet jag inte, men jag försvara Mollie, dygnets alla timmar. Jag ser till att hon mår som den dam hon förtjänar, jag försvarar henne mot allt ont, jag tror att det är fullständigt normalt.

De sista F:et däremot är något som inte upptagit min hjärna överhuvudtaget på ett helt år och ja jag kan se det som lite märkligt. Jag är trots allt en människa som är i en ålder då det skulle vara viktigt med den sexuella biten.
För det är ju ofta så att har man väl fått smak på det goda i livet så är det lite svårt att vänja sej av med det.
Men som sagt det har inte funnit i min hjärna förren för några veckor sen och detta se jag som ett friskhetstecken en sundhet och som en reparation, att jag snart är ihoplappad så att jag faktiskt kan ge mej in i något nytt utan att tro att det ska gå åt helvetet, att det finns plats för någon annan, att jag inte vill leva mitt liv själv, att man fortfarande har möjligheten till att få uppleva förälskelsen och passionerat sex med någon tjusig dam.
Fan mitt liv börjar bli bra alltså.

Jag saknar förstås sommaren och doften från blommande rapsfält, jag saknar att ligga under körsbärstädet och räkna vita blommor mot en blåfärgad himmel, men den tiden kommer igen och vem vet, kanske jag får hjälp med räknandet.

Jockarp.