tisdag 22 november 2011

Dop och dom.....

Myset nere för räkning ;)


Oj vilken helg, myset och jag lämnade vår trygga borg och begav oss till underbara vänner i norr.
Myset är helt klart av en sällsynt sort, vilka barn klarar av att sitta i en bilstol i sex timmar utan att balla ur, min lilla dam klarar det. Hon är helt otrolig. Hon sov, lyssnade på barnsånger, åt majskrokar, pratade och skrattade.
Själv hade jag tid att låta tankarna flyga iväg i samma hastighet som hjulen snurrade och det var i en raslig fart det, ja jag vet att jag är olaglig och jag erkänner mitt brott, som väl är blev jag inte stoppade av pappa blå på min framfart igenom Sverige.

Vi åkte för att bevittna ett regnbågsdop, dubbelt upp till och med.
Två små söta tvillingtöser skulle till att få sina namn och vi hade fått den stor äran att var med.
Jag hade inte sett dom små tjejerna innan, dom har haft en tuff start i livet, förtidigt födda med vikt kring 1200 gram så de följde en lång sjukhusvistelse.
Långväga besök från oss har därför inte varit möjligt.
Jag har fått berättat för mej hur den första tiden var och jag fick även se bilder på när tjejerna bara var några timmar gamla, men jag kan inte ens föreställa mej vad dom två mammorna fick gå igenom dom första månaderna på sjukhuset när töserna var så sköra så dom inte visste om dom skulle få med sig sina små barn hem. Usch vad hemskt de måste varit.
Men dom är så starka tjejerna och då menar jag dom alla fyra.

Dom döptes i kyrkan och till ingångsmusik hade dom passligt valt Di Levas låt miraklet och nog är det ett mirakel alltid :)
Myset skötte sej ganska väl men hon började skrika precis när töserna skulle få vatten på huvudet, så ja vad göra?
Jo än en gång räddade mina bröst mej, lite amning så löste sej allt, jag fick se hela dopet och myset fick som hon ville...Alla nöjda, toppen.


Vi stannade tills igår så vi hann umgås ordentligt och vi hade en mysig söndag på ett stort shoppingcentrum.
De var så roligt, där gick tre flator med varsitt barn. Och visst tittade folk och jag förstår dom för så stolta, starka och lyckliga som vi var är de nog inte vanligt att folk i allmänhet är, inte när det är en vecka till löning iallafall :)



Ja så igår packade vi bilen och började färden hem till byn igen och de sägs ju att den som väntar på nåt gott väntar alltid förlänge. Men ja jag vet inte för när jag körde i Lena PH land så ringde telefonen, personen i andra ände informerade mej om att jag minsann hade blivit frikänd. Att tingsrätten beslutat att inte döma mej för det min ex fru anklagat mej för.
Vad ska jag säga om det. Jag blev förstås skitglad, men givetvis också väldigt fundersam.
Jag vet ju att jag gjorde väldigt bra ifrån mej i rättsalen och att det enbart döms efter vad som sägs i huvudförhandling och efter dom bevis som läggs fram där.
Men min ex fru spydde en hel del galla över mej där i rättsalen så om det vore sant allt hon berättade där så hade det varit hemskt att jag blivit friad.

Nu är det ju inte sant vilket både hon och jag vet, men hon gjorde ett försök, ett lumpet, ruttet, fegt och väldigt lågt försök till att lägga över skulden på mej för dom besluten och valen hon gjorde när hon lämnade mej nygift och höggravid.
Hon tog dom besluten, hon fattade dom valen själv.
Hon lämnade mej inte för att jag hade gjort henne något ont.
Hon lämnade mej och sitt ofödda barn av egen fri vilja.
Hon lämnade mej för hon trodde att gräset var grönare på andra sidan.
Hon lämnade mej för att fjanten Per lurade henne att hon skulle nå sin dröm om att få bli omskriven i historiaböckerna.
Hon lämnade mej för att hon trodde att fröken tumör hade mer att erbjuda än jag.
Hon gjorde valen själv.

Jag funderade klart lite på alla dom val jag själv tagit, dom val jag kanske tvivlade på lite, dom val jag funderat på om dom var kloka eller ej.
Jag fick förfrågan om strafföreläggan en dag på försommaren. (De var en förfrågan om jag kunde tänka mej att ta böter för det påstådda brottet direkt så att en rättegång uteblev.)
Jag blev sårad, förtvivlad, ledsen och vansinnig på samma gång när frågan kom upp.
Funderingarna kring detta gick då att jag tyckte att min ex fru minsann inte bara skulle kunna kräka av sej både den ena och den andra anklagelsen och sen skulle jag bara ta det rätt av och betala böterna, nej jag ville få saken rättsligt prövad.
Jag funderade klart också på att om jag hade tagit de där strafföreläggandet så skulle de ju varit samma sak som att jag erkände och varför skulle jag göra det?
Efter rådande omständigheter sa min advokat att jag hade cirka 30% chans att vinna målet i en rättegång.
När jag ser resultatet är jag glad att jag gick igenom en rättegång och uppenbarligen behövde jag bara 30% resten fixade ex frun och hennes ombud. Tack.

Pina colada (alkoholfri givetvis)


Men varför hamnade vi där vi hamnade? Jo det vet jag.
När hon kom på att det verkligen var de sämsta beslut hon någonsin kommer till att fatta i sitt liv, när hon kom på eller märkte att människor tog avstånd och bespottade henne för det hon gjort mot sin fru och sitt eget barn. Ja vad skulle hon då göra?
Jo hon försökte reparera skadan och rättfärdiga sitt handlande igenom att svartmåla den människa som älskade henne, den människa som in i de längsta väntat på att hon skulle komma tillbaka.
Hon kastade skit på den människa som försvarat de hon gjort med att hon kanske fått kalla fötter eller en psykos, den människa som trott att hon behövt hjälp och vård när alla andra bara sagt att hon varit ett stort svin som betet sej vidrigare än vidrigast.
Hon försökte få den kvinna hon lovat evig trohet och den kvinnan som bar hennes eget barn, hon försökte få den kvinnan dömd och utmålad som svartepetter.
Nu misslyckades det vilket jag är glad för.
Rättvisan har segrat.....

Frågan är hur mår då ex frun efter att hon fick ta del av detta beslut.
Hon måste vara ursinnig, inget hon försöker med tycks gå hennes väg.
Hon borde kanske bli omnämd i historieböckerna som tidernas största looooser.
Jag undrar kan det vara den där karman tro?
Hon fick genomlida en rättegång där hon för alldel spelade sina kort väl (trodde hon), hon hade offerkostymen på fullt ut, men detta genomskådades dock.
Hon fick sitta i en rättsal och bli till åtlöje både av sitt handlande, historien och som extra krydda på mosen hade hon ju sitt helt fantastiska ombud (ironi) som såg ut som kommen ur en Amerikansk advokatserie men när hon öppnade munnen tvivlade jag på om hon ens skulle få vara med som gästskådis i komediserien helt hysteriskt.
Nu får vi väl se om det blir någon fortsättning i ärendet jag tvivlar ju klart på att dom skulle överklaga, men man vet ju aldrig för med de ombudet hon valt kan ju vad som helst hända de har vi ju sett på resans gång.

Nu återstår det bara funderingar kring ex fruns fjabbiga familj som bor kvar här i kommunen, nu borde väl även dom begripa att deras ägg ligger krossade i fel korg, att dom valde fel person att tro på.
Det har ju på rättslig väg bevisats att det min ex fru sagt är lögn. De har på rättslig väg bevisats att jag inte är någon svartepetter.
Jag har skrivit det innan, det är det att jag kan faktiskt inget annat än att tycka synd om dom.
Dom ska bo kvar här och vad ska dom säga?
Dom kan ju knappast försvara beteendet med att dotter, systern, barnbarnet, vännen eller vad det nu må vara har levt i ett misshandlaförhållande. Att det var det som var anledningen till att hon lämnade sin höggravida fru.
Nej det går ju inte för då skulle det blivit en fällande dom.

Jag hade iallafall en väldigt behaglig bilfärd hem från Vetlanda, jag pratade i telefon med alla underbara människor som varit mitt stöd i allt detta. Jag pratade med människor som trott på varje ord jag sagt, som nu också visade sej vara sanna.
Människor som varit med mej hela detta kaotiska år, människor som sett mitt förfall när jag blev lämnad i en risig sits.
Människor som sett mej bli mor.
Människor som sett min förtvivlande kamp om att få svar på vad som hänt.
Människor som varit med mej och hjälpt mej upp bit för bit upp ur det förbannade bottenlösa hål som min ex fru kastade ner mej i.
Dessa underbara människor som jag kanske i min egoism och svåra sorg inte haft den uppmärksamhet mot som jag kanske borde haft, men lik väl har dom varit där.
Efter denna helvetes resan jag gjort så vet jag vilka människor jag kan lita på och vilka människor som jag vill ha i mitt liv.....Alla ni, ni är underbara.
Jag älskar er.

Nu har jag en liten dam här som fyller ett år som jag ska umgås med.....
Grattis på dagen myset :)

Min stora dam :)


Jockarp.

6 kommentarer:

  1. Grattis till Myset och Grattis till dig! Ett år som mamma, det är häftigt ;-)
    Och Grattis till frikännandet!

    /från en som inte känner dig men som är helt fast i din blogg ;-)

    SvaraRadera
  2. Du firar med andra ord både ett år som mamma och ett bokslut i det som varit. Mäktigt! Grattis!

    SvaraRadera
  3. Föredetta arbetskamraten :)22 november 2011 kl. 12:43

    Så många kramar till er båda <3

    SvaraRadera
  4. Grattis till myset på hennes första födelsedag =) å grattis till dig å ditt frikännande... säger som Nina, känner dig inte. Men följer din blogg slaviskt.. =)

    // Lollo

    SvaraRadera
  5. Hej och grattis!

    Jag fattar inte att du klarat av allt detta, ej heller hur du klarar var så ödmjuk mot din Fd fru.
    Hade jag och säkert många med mig behövt utstå de du fått så hade man blivit knäpp och säkert försökt krossa henne, vilket hon förtjänar. Vilken liten orm hon är. Tvi.

    Kämpa vidare och gratta myset på stora dagen :)

    Kramar från flatan i parken...

    SvaraRadera
  6. Jag blev så glad när jag hörde att åtalet ogillades. Helt rätt!

    ta hand om er och försök sätta en stor punkt nu..

    Hälsningar från en som varit pyttelite involverad men som fick smaka på en god cheececake!

    SvaraRadera