onsdag 9 november 2011

Vacker....



Ja ibland, men bara ibland blir jag trött på mej själv.
Detta lilla problem jag kommer att ta upp idag kan jag nästan garantera att alla människor någon gång känt och kommit i kontakt med på ett eller annat sätt.
Så varför känner jag mej då unik? Ja de kan man undra.
Men när man träffar människor så är dom antingen vackra eller mindre vackra.
Det är ju i betraktarens ögon det avgörs, ibland känner jag mej jättevacker även om jag inte visar mej från min finaste sida så känner jag mej vacker.
Men de kan lika gärna vara tvärtom, att ibland känner jag mej mindre vacker men att betraktaren då ser mej som en riktig läckerbit ;)
Ibland när jag omger mej med i mina ögon vackra människor kan jag känna mej mindre vacker och likadant att om jag omger mej med människor som i mina ögon är mindre vackra så känner jag mej vacker.
Så hur är det nu.
Lurar vi våra sinnen?

När jag gick i skolan så skulle vi på någon lektion lura våra sinnen, vi tog tre glas, de ena fyllde vi med kallt vatten, de andra med ljummet och de tredje med varm vatten.
Vi ställde dessa glas på rad och sen började vi, först satte man ner fingret i glaset med de kalla vattnet och sen stoppades samma finger ner i de ljumma vattenglaset, resultatet blev då att det kändes varmare i de ljumma glaset än i de glaset med de kalla vattnet, så var det ju med.

Men efter det så stack man ner fingret i glaset med det varma vattnet efter det så doppade man ner det i de ljumma vattenglaset, ja då blev ju resultatet omvänt, då kändes genast det ljumma vattnet kallar än det varma, vilket det också var.
De var samma temperatur i de ljumma vattnet men ändå så kunde de ena gången uppfattas som varmare och den andra gången som kallare.
Snurrigt jag vet, men så är det och det är logiskt, men ändå ologiskt. att samma vatten ibland kan uppfattas som hett och i andra fall som svalt.
Sinnet total lurat.

Men är det så här med vackerheten med, om jag stått bredvid Angelina jolie så hade jag kanske uppfattats som mindre vacker än om jag stått bredvid lejonkvinnan.

Vad jag vill komma till eller vad jag tror att jag vill komma till det är det som de flesta människor någongång tänker. Och det är.
Duger jag ?

Och svaret är klart ja, jag duger.
Men frågan är om jag duger till just den människan jag vill duga till, jag kanske istället duger mer än väl till en människa som jag tycker inte duger åt mej....Hum ja de känns nästan som samma problem som den här frågan. Finns de liv efter döden?
Ju mer man vänder och vrider ju värre blir det, är de någon som känner sej manad att diskutera dessa lite märkliga, djupa och förmodligen omöjliga frågor att lösa med mej så hör av er.
Och helst innan jag är helt av banan och totalt uppsnurrad.


Och kan de nu finns människor som tror sej inte duga till mej och som jag tror desamma om då är det ju beklagligt och väldigt ledsamt. Så en fråga till.
Vad ska man göra åt saken?

Jockarp.

2 kommentarer:

  1. Hej där!

    Du måste ju vara hur kul som helst att leva med, vilka tankar och vridningar, vad får du allt i från.
    Ser ut som du kan snurra på allt, det tycker jag är intressant.
    Jag skickar dig ett mail om det är ok, vill ha kontakt...
    Mvh MT

    SvaraRadera
  2. Den som tycker du är ful är nog bara avundsjuk, så du vet ;) kram

    SvaraRadera