Jag har inte trott att det varit något fel fysiskt på henne men med täta toabesök upp till 20 gånger om dagen så kände jag mej ändå tvungen att reda upp huruvida det var kroppsligt eller själsligt.
I söndags kväll prata vi och hon berättade för mej att hon hade katastroftankar och med det inte mådde väl. Jag vet av egen erfarenhet att sånna saker kan vara svårlösta.
Men det skulle redas ut. Prover togs och analyserades. Vi mötte hennes läkare och han är verkligen rätt man på rätt plats. Vilken fantastisk läkare. Han tittade på min dotter hela tiden under samtalet. Han pratade till henne inte till mej. Så himla fint.
Inget fysiskt bekymmer vilket var bra. Vi kunde liksom checka av det.
När vi pratade om hennes tankar så började hon gråta. Även där agerade läkaren fantastiskt fint.
Vi bestämde att vi skulle gå vidare med samtal. Tydligen har vårdcentralen något som kallas för det första linjen. Vilket riktar sej till barn och ungas psykiska hälsa.
Jag försöker under resten av dagen att komma i kontakt med dom, dock utan goda resultat.
Jag ringde en sista gång runt 17 snåret och då hade jag turen på min sida.
Jag fick en telefontid redan idag. Så efter nattarbete ställdes klockan tidigt för att kunna ta emot samtalet.
Även denna person var trevlig och lyssnade på vårt problem. Vi fick en besökstid redan på torsdag vilket var skönt.
Bättre stämma i bäcken än i ån.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar