Bitterheten……

Tvi. Jag kände känslan innan jag ens vaknat. Jag funderade ett lite slag på om jag skulle ligga kvar och vältra mej i det. Att plåga mej, bara för att se om jag klarade det. Jag kom till slutsatsen att eftersom jag är envisare än åsnan själv så vet jag att jag skulle klart det galant. Men varför. Jag är klokare nu. Vem hjälper jag i en sån envishet? 

Jag avskyr smaken av ångest och jag förtjänar den då rakt inte. Men jag var väldigt skör denna lördagsmorgon.

Nä fem minuter senare stod jag i mina löparskor redo för berget.

Lite kyligt, men att känna dom grusade vägarna under mina fötter, vinden i håret och solen som retfullt lekte med mina sömndruckna svåröppnade ögon var magiskt. Nu snackar vi Heling.

Ett projekt med att bygga en ställning för att komma upp på taket tog fart. Det första jag gjorde var att klämma fingret så en blodblåsa bubblade upp. Ställningen byggdes och nockpannorna som for i väg i blåsten kan nu sättas på plats igen. 

En liten tusch av bitterhet for igenom mej när jag tänkte på att det alltid är jag som måste göra allt i mitt hem. Jag kan inte be någon köpa hem en liter mjölk, slänga i en maskin tvätt. bädda sängen, tanka bilen, laga middagen. Nä fan det är upp till mej och just denna lördag kände jag en enorm avund till familjer som är något större än min egen. 

Jag vet att bitterhet kan äta upp en så givetvis stod jag emot, jag kämpade allt jag hade för att se så positivt på saker som sker och måste göras. Jag mår ju bättre av det liksom.

Jag hade lovat Mollie att göra köttbullar, hon fick hjälpa till. En panna till henne och en till mej sen rullade vi och pratade. När vi var klara åt vi en mycket delikat måltid. Köttbullar är underskattade. Mollie räknade på var måltid kostade. Köttet är från egen gård, potatisen likaså och löken. Alltså var det kryddor, grädde, ägg som stod för utgifterna på maten. 10 kronor uppskattade hon det till och upplyste mej i samma veva om att det är så mycket skolmaten får kosta per elev. Rysligt fin middag då sa jag och flinade.

För dagen drog jag in en tiopoängare på såsen, det är inte ofta det händer. Men den var brutalt god.

Jag kände mej lite liten däruppe 

Jockarp.