Himlen…..

Dagens jobb….

Jaha. Aktiviteterna avlöser varandra. Inga dagar ser likadana ut och ändå tjänar jag slantar på det. Det gillar jag starkt. Dagen betydde utfärd. Jag lämnade palatset lite efter sju, en aning för sent så V90 fick bekänna färg under turen. 

Upp till Ljungby och där startades det upp med en välbehövlig kopp kaffe.

En sväng i fabriken vilket verkligen visade på utveckling, det var två år sedan jag var där sist och mycket hade hänt. Vi gick igenom offerten och den stämde på det stora hela. Lite kommentarer hade jag men det stora nålsögat passerade den genom.

Lite under 10 miljoner var prislappen. Och jag tror att det är det dyraste fordonen jag någonsin framfört. Ganska mäktigt ändå. Vanligtvis tar det ca två månader att bygga en sån vackerhet men i pandemins kölvatten är inget som vanligt. 

Jag fick möjligheten att ge mej ut på jungfrufärden och den chansen tog jag givetvis. 

Efter kontrollen bjöds det på middag i ett vackert gästgiveri. Även historian om stället fick vi ta del av, sånt gillar jag. Att människor värna om sin hembygd och delar med sej av den. Det är vackert på nåt sätt. Och jag har vett att uppskatta vackert.

På vägen hem fick jag kontakt med min dotter som var väldigt omunter för dagen. Dom hade haft idrottsdag och även denna dag hade det regnat mängder i min hemstad. Hon var i det närmaste sur över det. Allt var typ blött.

Jag informerade hennes om att det skulle dröja ett par timmar till innan jag var hemma men jag uppmanade hennes att klä av sej dom blöta kläderna och gosa ner sej under täcket tills jag kom hem.

När jag kom hem var hon samma gladlynta unge som vanligt, hon muttrade dock lite om att det skulle bli regn även i morgon och att det stundade idrottsdag även då. Jag flinade och sa klatschigt: 

- Kläder efter väder fröken ;) 

Det var handbolldag så in till stan. Kennet och jag tog en välbehövlig löptur. Det regnade givetvis, det har blivit nån form av vana det där.

När vi kom hem käkade vi och jag förhörde ännu en gång min dotter på tyska läxan. Kennet gick förbi och bet i pappret. Mollie började skratta hejdlöst och till slut fick hon fram:

- det som folk brukar köra med höll precis på att hända.

Vad då sa jag?

-många som inte gjort sin läxa skyller på att hunden ätit upp den.

Haha vi flinade båda två en lång stund och gosade med lille Kennet.

Jag sa godnatt till min dotter och kramade henne sen gick jag ner och kröp nyduschad ner i en nybäddad säng. Och jag gav mej ett löfte. Jag ska aldrig sova i något annat än linne lakan. Det var så skönt som jag föreställer mej himlen. 

Jockarp.