onsdag 21 september 2022

Helhjärtat……

Just precis….

Andra människor gör sina val, jag gör mina. Och ja dom valen får vi leva med. Men som bilden säger är det fullt ut eller inget som gäller annars förlorar man mej. Halvhjärtat fungerar inte. Så antingen satsar man eller går vidare. Ganska enkelt, i alla fall för mej.

Men det visar sej inte vara så enkelt tydligen. Bilden och texten är högaktuell i mitt liv. Det händer en del saker som jag just nu inte begriper, kanske kommer jag göra det framtiden, kanske inte. 

Jag ska låt saker ske i de tänkta tempot. Det som ska ske kommer att ske det litar jag på, har alltid gjort. Men det är ändå märkliga saker som sker. Det hela handlar om en människa som hör av sej, det med motiv jag inte förstår, märkliga saker i ord och märkliga frågor och krav. Det är möjligt att jag utvecklar det en dag men just nu behöver det landa lite. Jag behöver analysera och få ordning på känslan, för jag förstår det inte själv helt och fullt.

Jag har känt mej en aning seg i huvet ett par dagar med huvudvärk som inte vill släppa helt. Anledning högst oklart, men det stör mej och jag är ovan vid att bli störd. Att jag fick spendera stora delar av gårdagen med att sitta framför en dator gjorde nog inte saken bättre precis, men det var ett måste, jag låg efter med det mesta. Men jag längtade ut, jag har haft fria dagar nu och jag mår bra av utomhusvistelsen. 

Nåt roligare var att Mollie skulle iväg på Blekingeresa, så vi packade ner lite fika i hennes väska och skoldagen blev längre än vanligt. Jag satt i möte till 16.00 så hon fick fixa med pianolektionen själv. Så skönt att hon är så redig och kan så mycket nu. 

Hennes utflykt hade varit bra. Hon ångrade dock att hon gått in i den Ryska ubåten U 137 jag fattar inte det men hon hade känt av lite klaustrofobi, hon hade inte varit ensam om upplevelsen. 

Fem spänn hade hon lagt i fulltratten Rosenboms hatt vilket var bra. Gubben drar in ca 50000-60000 om året och kyrkan förmedlar slantarna till bättre behövande vilket är super bra. Kronlaxfisket i Mörrum hade dom också gjort ett stopp på och där fick dom även köpa glass om dom ville. 

Mollie var inte så pepp på resan men när hon kom hem och berättade Så hade det i alla fall varigt okej. Jag minns själv när jag var på Blekingeresa hur roligt jag tyckte det var. Jag var inte så berest som Mollie, jag hade inte ens varit utomlands vid den åldern men jag tyckte det var fantastiskt. Vi är lite olika även där minsann. Olika är bra, det tycker i alla fall jag ;)

Kvällen var det åter handboll och på grund av mitt ömmande huvud så blev det en promenad i stället för en löprunda. Men innan dess smög jag ut i verkstan lite, jag hade behövt städa huset men det föll mej verkligen inte i smaken att göra. Och städningen lär väl ingen annan göra åt mej ändå va ;)




Jockarp.

1 kommentar:

  1. Livet ändå, man har sin väg man vandrar på och korsar någon annan samma väg och i sin tur har olika krav på hur jag/vi ska vandra vidare. Det ska vara enkelt, och när det är enkelt går man åt samma håll utan krav. Enkelt är fint.

    SvaraRadera