Bilkrock...

Pannkakssmet...

Jag är ju väldigt glad över att gårdagen inte fortsatte som den började.
Myset var allt annat än i högform, inga kläder föll damen i smaken och det blev ett lockande och pockande utan guds nåde.
Vägen till dagis var ju inte så värst upplyftande, Mollie satt som en stenfigur i sin stol, hon sa inget och hon rörde sej inte ur fläcken.
Jag fortsatte mitt klämkäcka snackande hela vägen om att hon skulle busa, läsa böcker och träffa kompisar.
-De blir väl roligt.
Ett litet ja kom men mer var det inte.
Väl framme på dagis gick det bra.
Hon sprang in med mej i hasorna, upp i lässoffan i en hast. Vi läste lite och pratade med fröken.
Det hade börjat nya barn där och även en lite kille som sovit över där.
Jag blev glad att höra att det fungerade bra och att "Nattiset" nu används av fler än Mollie, kanske det blir fler barn och kanske att det inte blir så ensamt på helgerna och kvällarna längre.
Jag blev faktiskt lite stolt över att höra att det var igång. Att jag hade dragit igång något som nu äntligen andra människor hade användning för. Det var stort.

Jag var glad när jag gick ut och lämnade en glad dotter kvar. Lika glad blev jag inte när jag skulle vända bilen.
Kombinationen, snö, stolpe, ouppmärksamchaufför är en urusel kombination vill jag lova.
Bang rätt in i stolpen, förbannad körde jag därifrån.
Jag brydde mej inte ens om att gå ut och titta om det blivit några skador.
Tjurig körde jag sen mot min mentor och bokmorska. Ja tjurigheten gick över på vägen dit, trafiken kröp fram i de vintriga väglagret och jag hann då givetvis tänka en helt del.
Och vad är då en bucklig baklucka om så nu skulle vara fallet.
Ja jag skrattade faktiskt lite åt att jag blivit sur över det inträffade. Vad är det värsta som kan hända liksom, att jag ska åka en buss som inte finns och i stället gå med Mollie till dagis, Nja jag tror inte riktigt att de höga växlarna behövs ta.

När jag var framme lite försenad så smög jag runt bilen och kollade in skadorna, okej det såg inte jättegrant ut, de fattades en och annan del, men som sagt det är ju inte hela världen ;)

Jobbet med boken gick förträffligt, vi var inne på ungefär samma spår och de första 150 sidorna sattes. Vi kortade meningar och bollade ord och idéer så det tillslut blev som vi ville.
Nu i skrivande stund flinar jag lite åt att jag nyss använde ordet "tillslut" Min mentor ogillar det och vi flinar varje gång det poppar upp i min bok, det ändras givetvis också då fortare än kvickt.
Men jag tror jag behåller det i mitt vardagliga språk ett tag till, jag gillar det faktiskt lite.
Vad det gällde min idé som uppkommit under fläskstekningen dagen innan, fick jag med beröm godkänt, han förstod vad jag menade, visst viss omarbetning kanske är nödvändig men det kommer vi väl till.

Med mej hem fick jag sidorna 150-220 att jobba med.
Om jag tyckt att det första 150 sidorna varit jobbiga just på grund av alla känslor som forsat likt en vårflod genom min kropp så är det lite annat och minst lika tufft jobb med den sista delen. Här är det viktigt att bitarna kommer på rätt plats och att den röda tråden följs. Det är ett tufft jobb men jobbet ska göras.
Och som min kloke vän och mentor säger.
- Du har ju sidorna och texten, det hade ju varit värre om det hade varit ett blankt papper.
Mmm nog är det så, jag har en väldig tur jag ;)

Jag fick en fråga om jag tvivlade på det jag gjorde och om jag gjorde det så var det bra.
Klart jag tvivlar ibland, men jag har bestämt mej, boken ska göras klar och den ska ut på marknaden, så är det bara.

Jag pratade om samma ska men en vän som kom inom en sväng på kvällen. Att jag måste göra den klar, om jag inte gör det så kommer den ligga här hemma och bränna i en låda tills jag en dag tillslut ser till att det blir gjort, jag kan alltså lika väl göra den nu. Varför vänta, historien ändrar sej ju inte.
Insikten är bra. mycket bra.
Jag var vid mycket gott mod när jag gick till sängs i går och jag funderade på om det var ödet som gjort att jag körde bakom en bil på vägen hem med bokstäverna ORD på nummerplåten.
Ibland tänker jag mycket :)

Jockarp