fredag 18 januari 2013

Full fart och jag ökar :)

Småsjuk.


Jag vaknade upp på morgon med en väldigt stor obehagskänsla, när det händer då bli jag lite rädd. Jag mår dåligt känner det i hela kroppen, känslan av otillräcklighet och sårbarhet.
Jag är då tillbaka i livet när tankarna på meningen med livet snurrade i en cirkel i hög fart. Obehagligt att inte kunna greppa. Har inte koll.
Anledning till obehagskänslan var en dröm under timmarna med sömn där två människor dog.
De sägs att man bearbetar dagarna och livet under nattens sovande timmar.
Detta gör mej klart ännu mer fundersam och obehagskänslan stiger.
Vad bearbetar jag just nu?

Mollie åt glädjande nog frukosten med goda apptit, hon bara skyfflade in maten, ja så blir det när man formligen matvägrar vissa dagar.
Glad var jag för de iallafall, en stund.
Efter maten hoppade hon upp i soffan och softade lite till Dora, hux flux spydde hon rakt ut.
Hela soffan, hela mej och hela lilla rädda myset fick kräk över sej.
Jag tog mitt lilla skrämda mys och gick sakta och lugnt ut på taoan, jag pratade med henne om att det inte var något farligt och att mamma var där hos henne.
Hon blev lugn, men kräkande tog ny fart. Hej hopp hela yoggitallriken var nu uppkräkt, inte mycket nytta med den frukosten inte.
Jag ringde skalbaggen och berättade statusen och sa att myset skulle hänga hemma med mamman under dagen, jag tillade att jag hoppas att det verkligen var tänderna trots allt, så att ingen blivit smittad.
Jag kan tyvärr inte göra så mycket åt saken om nu så skulle vara fallet.

Just nu ogillar jag äppelträd skarpt.


Med denna start på dagen gick tankarna neråt, måste vändas, inget blir ju bättre av dom tankarna. Men det jag trodde var verkligen att dagen skulle bli en dag som inte skulle få plats i min ask med braiga dagar.
Men efter att myset vilat nerbäddad i soffan med vatten, napp och en liten hund så piggnade hon på sej.
Hon bad om mat och det skulle vara pannkaka, de har jag kommit på att det är mycket bra mat för små mys. Ägg, mjöl, mjölk. Mycket hälsosamt där, mjölet är kanske inte världsbäst, men man kan ju inte få allt :)
De lilla barnet klapp en hel pannkaka och bad sen om mer, jag var skeptisk till det med gav klart med mej.
En halva till slank ner. De kände som allt vände.
Färgen kom åter till hennes kropp, leendet likaså. Skönt.

Bamsebjörnen ;)

Jag har ökat tempot, jag skriver, sätter samman och jag gör det i medvind, det går i en hastighet som om jag vore jagad av vargar.
Jag tvivlar, jag tvivlar inte, känslorna går upp och ner, mest upp, det är bra, tvivel kan vara bra, jag tror att den ökar ödmjukheten inför uppgiften .
Min bokmorska och jag har kommit överens om att vi inte skulle sätta någon tidsplan på när boken skulle bli klar.
Min önskan är dock att det ska vara klar till priden. Till vilken pride har jag dock inte sagt, eh skämt och sidor. Det skulle vara förnämligt om den var klar då just för själva lanseringen.
Då börjar en ny del i denna resan. Spännande.

Efter middagssömnen var myset åter sitt gamla vanliga jag. Hon fick hoppa i plurret här hemma för doften efter morgonens tömning gjorde sej mer än väl påmint.
Vi luktade inte så gott någon av oss.
Hon var glad i badet och håret fick sej också en välbehövlig tvätt, med tillhörande balsam, jag måste få ordning på det där ruffset i nacken, det ser ju inte klokt ut, stackars barn ;)

Vi gick ut en runda och upp till mormor och morfar, myset stannade kvar där och jag sprang en mil med inslag av mördabacken. Jag kom på att jag varit en riktigt mes innan, jag ar valt rundorna åt den riktningen där uppför är färre än nerför. Inte okej. Detta slog mej nu när jag ser mördabacken som en liten söt backe som inte ens är någon utmaning längre, när den var besegrad vände jag höger i stället för vänster hem mot byn. Döm om min förvåning, jag har sen barnsben sprungit runt i dessa delar av byn men inte sett att backarna är så långa och så branta. Nu rullade det nerför i cirka tre kilometer, nästa gång ska det rullas uppför dom tre kilometrarna. Våga älska uppförsbackar säger jag bara. Jag gör det, nu.
Uppför och nerför är ju lika långt men inte lika jobbigt.


Viktigt med handhygienen :)
 
Myset var fortfarande pigg och glad när jag kom in igen, hon åt sen bra hela kvällen, hon ville ha mer och mer mat och det fick hon och hon behöll det. Tänderna?
Dagen lutar åt badhusning ;)

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar