Plockepinn....

Mycket skratt i våra liv ;)

Samma blinkande vackra stjärnor men nu var texten annorlunda.
Den rad som mötte mej efter joggingturen i -10 grader var
-Your best ever.
Om detta beror på att jag var tvungen att lägga på en extra rem på mina ben för att hinna hem tills mitt eftermiddagsskift på bruket startade det vet jag inte.
Jag testade en ny runda med en backe som jag visste skulle bli grymt tuff, den är i samma kaliber som mördabacken, inte lika brant men betydligt längre.
När jag nästan nått toppen såg jag en man längre upp som gick med stavar, min förvåning var stor, och frågan som snurrade var.
Har han verkligen gått upp för denna backen, skulle jag då ens nyta säga att den var jobbig.
Hur som haver, jag hälsade glatt och sa något om att det var en frisk dag vi hade, när jag fortsatte min väg skrek han, är det du som brukar springa här, är det du som tränar för det där loppet i New York.
Japp skrek jag tillbaka och fortsatte sen hemåt.

De var märkligt att klockan visade dom orden, för när jag sprang i går så var det nog första gången jag tänkte på att tiden är oviktig, att det verkligen är som så många löpare innan sagt att det viktigaste är känslan i kroppen under loppet.
Att det känns bra och lätt, infinner sej den känslan så kommer tiden att bli bra.
Eftersvettningen var enorm, efter all den kyliga luft jag dragit på mej så forsade svetten ur mej när jag kom innanför dörren. Skön känsla när man springer och man inte känner av en enda liten svettpärla, de går så lätt så man tror sej kunna damma av sej när man kommer hem, falsk känsla, svetten kommer. Och den är skön.
Hopp i duschen och full fart till glädjefabriken för fredagsmys med grabbarna.

Traktor och glass, det är livet det :)

 

En bra dag med tanke på att när myset checkade i på skalbaggen så hoppade hon rakt upp i famnen på sin inskolningsfröken och båda skrattade och myste. Ömsesidig glädje över att ses och det är helt underbart för ensamma mamman att se detta, i dom få sekundrarna gjordes fredagens den 25/1 till en dag som åker rakt ner i asken med braiga dagar.
Är myset lycklig är mamman lycklig. Super enkelt jue ;)


Bruket ja, gosse vad roligt jag hade igår, jag skrattade nästan hela skiftet. Ironi och trams och flams samtidigt som arbete som ska utföras utförs.
Veden som skulle köras hade åkte med ett fartyg till Karlshamn, inget ovanligt alls, de som däremot var ovanligt det var att veden hade blivit nerstänkt av vågor med saltvatten, detta vatten hade i sin tur av förståliga skäl frusit till is. Resultatet blev snorhalt.
Det var nästan helt omöjligt att kunna hanterar dessa vedpinnar, dom formligen sprutade om oss, man hade kunnat bli frustrerad och tillslut vansinnig men i stället flinade vi åt varandras plockepinnhögar och sakta och metodiskt hjälptes vi åt att plocka upp bitarna och får dom in i produktionen.
Vissa dagar är såna helt enkelt.
Men visst vi sa ett antal gånger att vi såg framemot den ljumma havsbrisen som rullar in från östersjön om försommaren, när doften från grillarna triggar igång salivutsöndringen i munnen. När man går av skiftet i småbyxor en morgon efter att man sett en vacker soluppgång i öster. Ja vi längtade till vår och sommar när vedpinnarna är inte bråkar med oss, när den stora gripen skär tio ton ved likt en kniv i ett smörpaket, då när allt är lätt.
Men visst är vi väl snart där.

Nu drar vi till vattenhålet i Bromölla ;)

Jockarp.