Spermiehotell....

Mer julklappar åker fram ;)

 

Jag kom tillbaka till den plats där så stora underbara saker uträttades för snart tre år sedan.
Det är fortfarande känsligt när jag färdas tillbaka dit. Det var så stort så vackert, det blev så rätt och så fel.
Jag var tillbaka på kliniken där Mollie blev till.
Jag hade sett det fina ägget i min kropp och jag hade sett dom små simmarna som skulle förenas i The BigBang. Jag visste inte då att resultatet skulle bli Mollie Vilhelmsson.
Nej fram till förlossningen och att hon var ute så var det Gabriel Lillebror Vilhelmsson som låg där, jag han hade dock ändrat namn på resan efter rådande omständigheter till Felix.
Mollie hade formats länge i mitt liv och var ett solklart val om det nu skulle visa sej vara en tös.
Namn är viktiga, vad som mer är viktigt som vi ansågs vara viktigt det var blodsbanden. Det är nu detta som förde mej tillbaka i tanken till den klinik där Mollie började ta form.

Jag och min ex fru tycket ju att det var viktigt att ett kommande syskon skulle komma från samma givare, så investering gjordes, vi investerade för framtiden. För den familj vi hade på näthinnan två lyckliga mammor och två barn som var halvsyskon. Det var ett moget beslut (och dyrt)

När separationen och skilsmässan var ett faktum fick hon, min ex fru samma rätt som jag till de åtta doserna, hälften var.
Jag såg och ser fortfarande rött när jag tänker på att hon ratade och kastade lilla Mollie på soptippen likt ett bananskal, men likväl har rätten till att ge henne de halvsyskon som var planerat för vår familj.
Där reglerar minsann den svenskalagen rättigheter och skyldigheter.
Hon hotade och försökte sej på utpressning med dessa doser.
Stäng bloggen så ska du få doserna, gör si gör så så ska du få doserna.
Jag stod envist emot de piskande stormarna.
Jag är i vissa fall envisare än åsnan själv, kanske för envis. Men de val jag gjorde den dagen då kliniken hörde av sej om hur hyran på de resterande doserna skulle uttas sa jag bara Femtio femtio, jag tänker inte betala hyran för hennes fyra doser hennes möjlighet till barn, till ett syskon till min dotter.
Hon skulle för en gång skull få betala priset själv.

Doserna köptes in för 16000 DKK  priset ligger på 1200 danska kronor per år för att hålla de små simmarna nedfrusna tills det är dags. Vilket då ska delas. 600 kronor skulle betalas in av mej i fjol, det gjordes inte.
Därav min tankeresa till kliniken.
Jag fick ett mail häromdagen om att det inte betalats in depåhyran 600 kronor för förra året och att detta året hade hyran höjts till 1200, så ja prislappen stannar på styvt 2000 kr.

Detta kommer givetvis att betalas av mej, men jag kan ju inte låta bli att fundera över om min ex fru kommer att betala denna årliga summa bara för tron om att hon jävlas med mej. Nyfikenheten är stor.
Hon gör det inte, hon jävlas inte med mej.
Jag vet ju inte anledningen till varför hon gjorde som hon gjorde och hon är förvisso inte riktigt klok i mina ögon.
Men från det till att använda dessa doser och då få ett barn som är halvsyskon med det som den 22 november 2010 kastades på soptippen de ser jag som ett långskott.
Men visst vem vet?

Jockarp.