Revir...

Snart är det dags:)

Skalbaggetid för myset och jag hoppade över löpningen, jag stod i valet och kvalet, löpning eller städning. Löpningen hade helt klart varit mer stimulerande men jag såg att palatset verkligen inte var så glittrigt och glamourit längre. Stort behov av uppfräschning alltså.
Just i dom lägena tycker jag att det hade varit lagom med en kåk på 25 kvadratmeter. 300 är inte lika stimulerande att städa. Vad ska man börja liksom.
Jag började inte. Nej istället satte jag mej vid datorn och betalade sista räkningen till vår resa, det börjar att dra ihop sej nu.
När jag ändå satt vid datorn så passade jag på att skriva en insändare till tidningen, jag tyckte det var dags för lite cred till kommunen och givetvis till skalbaggen. Nu har dom visat vad dom går för.
Efter att jag var nöjd med min skrivning skickade jag det till en av mina kontakter, han okejade texten vilket var glädjande.
Städningen återstod så på det i full fart, jag flög runt på fjäderlätta ben och kände mej nöjd med dagen.
In och handlade lite behövligheter sen mot skalbaggen.

Myset gör sej ingen brådska längre när hon ska hem, nej igår pusslade hon ett pussel och det skulle pusslas färdigt och sen skulle det ställas in i skåpet. Jag blir glad av att se henne trivas.
Fröken tyckte att myset utvecklats mycket i språket och jag är mer än villigt att hålla med, hon pratar väldigt mycket just nu. Lite kan det kanske ha att göra med att vi läser väldigt mycket här hemma, jag frågar och hon svarar.
Jag fick även frågan häromdagen av en annan fröken på dagis om Mollie hjälpte till mycket här hemma med diverse sysslor. Och visst gör hon det, när det lagas mat så är hon oftast med bland kastruller och slevarna. Hon hjälper till med att starta tvättmaskinen och hon laddar alltid diskmaskinen med lilla tabletten. Hon hämtar handdukar, fyller sin vattenflaska och blöjorna springer hon nu oftast och hämtar när hon känner att det är dags för byte. Hon är duktig min lilla hjälpreda och både hon och jag uppskattar att göra saker tillsammans. Hon vill vara där jag och vise versa.

Annat än vardagsbestyr gör vi ju med, och i går packade vi in oss i bilen med en pannkaka som färdkost och drog till Olofström och badhuset, jag tycket nästan att det var för bra väder för badhusbesök det var ju vår i luften, men vi kommer att ha mycket tid framöver då vi får prioritera berget och skogen framför badhuset. Hundvakt står på agendan och dom små fyrbentingarna behöver ju komma ut och lufta sej.
Vi badade ett par timmar och jag får nog säga att det är bättre i Olofström än i Bromölla, det är inte så mycket folk där uppe så Mollie vågar till och med släppa mej och simma lite själv, det vågar hon inte i Bromölla när det är barn som plaskar, stojar och stimmar överallt. Vi behöver lugnet för att lära oss.
Själv lärde jag mej var att smurf schampo inte är bra för vuxna människors hår, nu vet jag det liksom. Håret blir ju inte heller bättre av att myset fortfarande alltid snurrar fingrarna i håret på mej när hon är trött.

Jag har märkt att hon vaktar väldigt mycket just nu, förmodligen en av dom där faserna som ska gås igenom. Kommer det någon nära mej så säger hon.
-Min mamma.
Och när vi var hos frissan och hon satt i mormors knä kom det fram en kvinna och tog mormor vänligt på armen då sa hon.
-Rör inte min mormor.
Hehe, jag tycker det är lite sött men jag hoppas ändå att det går över inom en snar framtid. Revir.

Nu ska jag iväg och göra lite små justeringar i en bok som håller på att födas.

Jockarp.