Grill……

Myset och jag….

Klockan var ställd på 08:45 men när den ringde var vi redan vakna. Jag skulle imponera och koka kaffe, den imponeringen slutande med att jag fick dammsuga kaffebönor från golvet. En sån där start på dagen då jag funderar över om jag helt enkelt skulle låtit bli att gå upp ;)

Kaffet serverades på sängen och det var gott. Vi startade upp ett känsligt samtal, det kändes oundvikligt och tyvärr resulterade det i tårar. Min mening är att aldrig såra, men i bland gör man det bara genom sin existens. Ja det var svåra känslor under söndagsmorgonen.

Det är svårt med mänskliga möten om man ser svårt. Ibland vill man se svårt på saker för att svårt blir en lätt väg.

Jag väljer sällan svårt för att det ska bli lätt. 

Just nu ser jag livet lite som ett marathon. Det är frivilligt, det gör jävligt ont men det är en fantastisk upplevelse och en enorm lycka.

Jag tänkte på det på vägen hem. (Ja jag kom iväg alldeles för sent som vanligt och dagen bjöd på 10 minus och emellanåt snorhala väga) 

Att det är så. En relation är frivillig, den kan göra jävligt ont men samtidigt är det en fantastik lycka.

Nu dejtar jag förvisso bara men det är lite samma sak. Jag dejtar av egen fri vilja, det är en enorm lycka med att möta en människa jag attraheras av och ja det kan nog göra ont satan också ;) 

Jag har tänkt och funderat på det innan det där med att man inte ska se avslutade relationer som något misslyckat utan en möjlighet till att få uppleva nya passionerade känslor. Jag flinade lite för mej själv i bilen. Tänk att jag har blivit så förnuftig. 

Jag tittade samtidigt tillbaka 12 år i livet när jag blev hjärtekrossad och med det trodde att mitt kärleksliv var över. Herregud så fel jag hade, det hade ju precis börjat.

Hemma i byn var jag 13:00 och just på det klockslaget skulle jag befinna mej på torget med Mollies handbollslag för att grilla korv. Något sen alltså. Jag hoppade i termobrallorna och öste på in till stan. Mollie var redan på plats och spankulerade runt i en nalledräkt.

Klockan tre var vi lagom frusna så då fick vi fritt för att åka hem. Palatsets termometer stod på 25 grader och det var verkligen skönt att komma in. 

Ombyte och sen ut på berget med Kennet en sväng innan middagen och givetvis varm choklad med grädde. Det var ju tredje advent och vår nya tradition ska stanna. Det har Mollie och jag bestämt.

Jockarp.