Hon ska tydligen byta rum nu igen så hon började flytta. Jag gick ut för att testa en ny skruv till min svarv. Det verkade funka vilket var glädjande, hur länge vet jag dock inte men jag var glad över möjligen att få skruvarna så snabbt eftersom min förra brast dagen innan. Vissa människor är grymma. Och min svarvkompis är en sån människa.
Jag gjorde två alster och jag blev väldigt glad över båda. Jag mådde bra där jag stod även om jag hade lite konstigheter att fundera på.
Det är nämligen så att under dom senaste två veckorna är det två ex som hört av sej till mej. Eftersom jag inte tillhör typen som dumpa brudar utan jag tror på kärlek när jag inleder en relation
Så är det då jag som blivit ratad i båda fallen.
Men om man nu inte varit lycklig med mej så undrar jag varför man hör av sej till mej nu. Om man dumpar någon så tycker man väl inte om personen. Då duger man väl liksom inte.
Vad är det då som gör att dom hör av sej nu?
Tror dom jag kan göra dom lyckligare nu?
Och är det ens min uppgift att gör någon annan Lyckligt? Ligger inte lyckan hos en själv?
Många av dom människor som gjort mej lycklig i livet är även dom samma som gjort mej väldigt olyckligt.
Men Jag har tvingats hantera mina känslor och tagit ansvar för mitt mående.
Mm. Kanske att jag inte var så dum ändå, kanske inte gräset var grönare på andra sidan. Kanske man skulle tänkte en gång till innan man raserade allt.
Ja kanske.
Men det jag funderade mest över var att Ingen av dom frågade hur jag hade det, hur jag mådde. Man förutsatt att det var si eller så.
Nä allt handlade bara om dom och deras behov. Att dom behövde får ut sej något.
Konstigt ändå. Man brukar väl börja en konversation med hej hur är allt. Hoppas allt är bra med dej (om man nu hoppas det alltså) (annars kan man ju låta bli att höra av sej tänker jag.)
Ja, jag fattar helt enkelt inte och frågan är väl kanske om jag ens ska lägga någon energi på att försöka förstå.
Hur vore det att tala i klarspråk om vad man vill?
Klarspråk är något jag och min dejt pratat om en del. Att jag kanske är för rak. Att det blir för lätt. Så är det kanske. Men samtidigt vill jag berätta vad jag känner, jag är nog sån som person helt enkelt. Är jag glad i någon så vill jag berätta det, jag avskyr känslomässiga spel. Jag förstår mej inte på det. Det skapar bara en osäkerhet.
Så om jag är kär i någon då är jag det i själ och hjärta och då talar jag om det. Enkelt ;)
Jag släppte tankarna på kvinnor jag inte begriper mej på och fokuserade på mitt liv. Och i det livet var det dags att göra den första satsen med julkolor. Jag måste ju provsmaka innan jul liksom. Och ja. Inte för att skryta men jag är nog bland dom bästa i världen på att göra julkola.
Efter provsmakat tog jag ett bad på altanen. Månen var inte full men den lyste starkt när jag satt där plaskade. Herregud så skönt.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar