Grisigt……

I säng klockan 6 och uppstigning igen halv tio. Jag hade ett planerat möte klockan tio. För att överleva fixade jag en balja kaffe och gick ut och tog en nypa luft. Solen sken och ett leende åkte med det på läpparna bums. Snart vår tänkte Leonora Vilhelmsson när hon stod och tittade ut mot dom nu vilande åkrarna.

Mötet gick bra, jag kände men ren i skallen, skönt. Efter avslutad sittning stod löparskorna redo. Kennet och jag tog en mil. Precis lagom efter nattjänstgöring. Jag vill inte belasta kroppen allt för mycket. Innan vi sprang hem kollade vi in smågrisarna en stund. Alltså dom är ju galet söta. Och vilket liv dom lever.

Jag hämtade upp myset i skolan och jag hade lovat henne att svänga inom dollarstore. Vi fick även ta en sväng inom Ica innan vi var redo för hemfärd.

Pianot får bekänna färg just nu, det blir många timmars spelande. Vi är ju två i hushållet som håller på att lära oss. Jag satt väldigt länge och plinkade. Det är svårt, jag måste säga det, väldigt svårt.

Jag lyckades även få ner alla julstjärnorna, det har suttit hårt inne i år men nu så har vi bara Mollies granris kvar att kasta ut och förmodligen lär det inte vara ett enda barr kvar på riset. Vattningen har visst uteblivit.

Vi lagade middag. För dagen blev det en ryggbit från en vildgris, klyftpotatis till det och kall sås. Herregud så gott. Mollie var nöjd och gav mej hela 19/20 poäng. När jag frågade vad som inte föll henne i smak så var det gurkorna. Dom var lite slemmiga enligt min dotter. Ok det kunde jag kanske köpa.

Jag unnande mej ett bad på altanen innan jag tidigt parkerade mej i lodrät läge i sängen.

En dag som bums åker ner i braiga lådan.

Jockarp.