Jag körde en mil och jag kände mej ruskigt stark. Jag blir lycklig av att känna min kropp så pigg och fräsch. Jag har en fantastik kropp som gör allt för mej.
Hjärnan var för dagen också fräsch, inga demoner jävlades med mej. Dock känner jag en smärta i hjärtat emellanåt. Den där känslan av att inte vara fullständigt hel. Att något saknas. Och jag vet vad det är.
Det är inte tak över huvudet, det är inte mat på bordet, det är inte pengar på banken.
Och nja kärlek känner jag också men det handlar nog ändå om det. Jag är älskad och jag känner det. Men jag saknar nog ändå det där med två. Med en jämställd och jämlik kärleksrelation.
Men nä jag ska inte. Inte än. Och nä kanske aldrig. Men ja det skaver då och då. Oftast kommer skavet när jag är på annan plats. När jag är ifrån människor jag älskar.
När jag är i de Månsagårdska palatset känner jag sällan den svidande känslan vilket ändå är konstigt. Där har jag många minnen av parlivet.
Efter springningen och reflektionen parkerade jag mej i bastun och svettades ännu en stund. Dusch på det och ännu en dag där matintaget började med en brakfrukost
Utbildningen fortsatte och eftersom jag var väldigt överkvalificerad så blev det en lugn dag för mitt huvud.
Jag njöt av den nya vänskapen jag fått. Alltså jag är så förbaskat lyckligt lottad.
Vilka underljuvliga människor det finns.
Stora kramen innan vi sa hej då på centralstationen. Jag hoppade på flygbussen till Bromma och jag var på väg hem till det absolut viktigaste i mitt liv.
Efter flyg och taxi hem från flygplatsen möttes jag i dörren av en lite Jack Russel terrier och en dotter som var kramsugna.
Herregud vad härligt det var att kramas. Jag älskar kramar.
Mollie visade vad hon pysslar med i veckan och hon hängde med mej till badrummet när jag fixade med tvätten, hon berättade om sitt liv.
När hon var klar med det gick hon in till sej och jag satte mej vid pianot en stund.
Känslan av ett hem, att jag var hemma sköljde över mej.
Jockarp du har varit saknad….
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar