Sista dejten…

Vi kom hem till byn sent efter vår tripp till Berlin. Nya fina minnen har lagts i det inre. Jag är enormt tacksam över det.

Att jag fick dela de sista timmarna av det gamla året och starten på det nya med Mollie och min dejt.

Ja den åttonde dejten varade lite längre än dom andra och det var fint. Den var också väldigt speciell på många sätt. Att vi nu bestämt att den åttonde också är den sista känns inte lika fint.

Men jag vet sen gammalt att det inte är lätt att få två skilda liv att knytas samman till ett. Hon är en storstadstjej jag är det inte. Eller jo, lite emellanåt men att leva så alltid går inte. Jag behöver lugnet och den Jockarpska myllan under mina bara fötter.

Jag är ledsen det är jag. När fina människor kommer i min väg och det liksom inte går att fina en gemensam väg då blir jag väldigt ledsen. Vi tycker om varandra men det räcker liksom inte. Och det verkar vara en sorg jag får leva med.

Med detta dejtavslutandet känner jag nu att det stopp i dejtandet på obestämd tid, kanske dröjer det tio år eller en vecka ;) vad vet jag. Nä skämt å sidor. Jag tänker inte utsätta mej för detta igen, just nu känns det som jag ska låta bli för evigt. 

Kanske jag skulle fokuserat på mej själv och den lilla fina familj jag faktiskt har och inte blanda in andra människor. Kanske jag skulle fattat det beslutet innan. Men man lär så länge man lever.

Jag körde min dejt till tåget och när jag kom hem till Mollie så berättade jag vad vi kommit fram till. 

Och Hon är den underbaraste lilla ungen i världen. När jag sa till henne att jag kommit fram till att nu räcker det minsann med dejtandet så säger hon.

Men mamma! Vill du inte träffa någon att leva med? Jo självklart vill jag det med det verkar minsann vara lite klurigt det där.

Hon Såg att jag var ledsen så hon kramade mej och sa att det finns andra appar än Tinder. Ja hur ledsen man än är så kan man ju inte låta bli att flina åt en sån kommentar ;)

Hon är bäst min unge, inget snack om den saken.

Hon fick fri tillgång till mina händer och mitt ansikte. Det var kul. Nytt år, nya naglar och ny ansiktsmask ;) 

Innan middagen lagades gick jag ut och tittade upp mot himmelen. Det var inte fullt av stjärnor men jag såg en del. Jag blev i stunden väldigt lycklig. Hur det än blir med allt så finns det alltid en himmel att se upp på. Och då slår det mej hur liten och betydelselös jag faktiskt är. 

Och med det kommer tankarna om att jag inte ska ta livet så allvarligt.

Jockarp.